Hem / Utställningar / Tidigare utställningar / Idrottsminnen – Tore A Jonassons samling, 17/2–12/5 2019

Idrottsminnen – Tore A Jonassons samling, 17/2–12/5 2019

Utställningen Idrottsminnen presenterar nyförvärv till Tore A Jonassons samling. Titeln är lånad från ett av verken i utställningen och sammanfattar med ett ord vad Tore A Jonassons liv till stor del cirklade runt men fungerar också som en gemensam nämnare för verken i samlingen. Alla verk relaterar direkt eller indirekt till idrott, ibland mer påtagligt, andra gånger mer subtilt. Tore A Jonasson hade ett stort intresse för sport och konst. Han var själv i högsta grad aktiv både som idrottare och konstsamlare och ett resultat av hans starka engagemang för båda världar är hans egen stiftelse som möjliggjort såväl Konsthall 16 som denna utställning. 

Även om antikens konstnärer, musiker, filosofer och poeter ofta berörde skilda aspekter av idrott i sina verk har idrott och konst historiskt sett i regel bedrivits på varsitt håll. I samband med att de olympiska spelen återupptogs i Aten 1896 väcktes dock tanken på att även premiera kulturella grenar. Det kom att dröja till 1912 innan medaljer för förtjänster inom måleri, skulptur, arkitektur, litteratur och musik för första gången i spelens historia kom att delas ut – vid OS i Stockholm. Initiativet mottogs av olika skäl inte så väl av vare sig de svenska konstnärsförbunden eller idrottarna, men de så kallade kulturtävlingarna fortsatte ända till 1948 och under dessa dryga 30 år kunde Sverige stoltsera med två svenska guldmedaljer. David Wallin i måleri för Vid Arilds strand från OS i Los Angeles 1932 och Gustaf Nordahl för sin bronsskulptur Hyllning till Ling från OS i London 1948.

I mötet mellan idrott och konst idag vittnar beröringspunkter om två världar förenade av gemensamma frågeställningar som speglar vår tid. Sociala och politiska frågor som rör genus och jämlikhet, identitet och självbild och strävan att övervinna utmaningar och motstånd är bara några exempel. Grundläggande teman som kroppen, rörelse eller tid är andra gemensamma nämnare. Precis som konsten är idrotten ett socialt fenomen som påverkar samhället på flera plan; från individ och kollektiv till ekonomi och politik.

Sportens estetik, med sina färger och koder, har sedan länge influerat designers men även konstnärer har i olika former intresserat sig för idrottens estetik, visuella formspråk, och psykologi. Ett exempel på det senare är Douglas Gordon och Philippe Parreno som i filmen Zidane, a 21st century portrait (2006) – med så skilda utgångspunkter som klassiskt porträttmåleri av Velázquez och Goya samt Warhols filmporträtt i realtid – producerade ett 95 minuter långt, komplext porträtt av den legendariske fotbollsspelaren Zinédine Zidane. Lika lång var den match mellan Real Madrid och Villareal då porträttet filmades i Madrid 2005. På samma sätt som konst kan innehålla idrottsliga uttryck kan även idrotten rymma estetiska uttryck, ibland till den grad att gränsen kan vara svår att dra, till exempel när det gäller dans, dressyr eller konstsim. Interrelationen mellan idrott och konst, och i synnerhet huruvida sport kan betraktas som konst, har länge varit föremål för diskussion inom sportfilosofisk fackpress.

Hos Tore A Jonasson förenades intresset för sport och konst utan problem i en och samma person. Han var själv i högsta grad aktiv både som idrottare och konstsamlare och ett resultat av hans starka engagemang för båda världar är hans egen stiftelse som möjliggjort såväl Konsthall 16 som denna utställning. Utställningens titel – Idrottsminnen − är lånad från ett av verken i utställningen och sammanfattar med ett ord vad Tore A Jonassons liv till stor del cirklade runt men fungerar också som en gemensam nämnare för verken i samlingen.

Alla verk relaterar direkt eller indirekt till idrott, ibland mer påtagligt, andra gånger mer subtilt. I Ernst Billgrens målning som bär titeln Idrottsminnen ses en flod av idrottsparafernalia svepa förbi Stockholms stadion, världens äldsta olympiska arena som fortfarande är i bruk, byggd till de olympiska spelen i Stockholm 1912. Lena Cronqvists karaktäristiska flickor är i färd med att hoppa dubbelrep, eller ”double dutch” som den internationella tävlingstermen lyder, en källa till samspel men också till osämja. Maria Friberg deltar med två verk; i ett tre meter högt fotografi ses en mans fruktlösa försök att ta sig upp för en pelare av sportartiklar, fjättrad av konsumtion istället för i rörelse. I filmen Commoncause, mullrar 300 sammetsklädda basketbollar ner för Nationalmuseums trappor likt en anonym folkmassa på väg utför. Charlotte Gyllenhammars verk med den dubbeltydiga titeln Unstable är en stillbild ur en film med samma titel från Hovstallet som förmedlar en känsla av både kontroll och instabilitet. Med utgångspunkt i ett personligt idrottsintresse berättar Claes Jurander i en målning och en film om minnet av en magisk fotbollsmatch som ägde rum i hans ungdom, en match som till slut fick avbrytas när det ymniga snöfallet till slut gjorde spelet omöjligt att fortsätta, trots hjältemodiga insatser av närmast änglalika spelare. Några nyckelord i idrottssammanhang åskådliggörs i Assa Kauppis uttrycksfulla skulpturer av barn; Gemenskap, Kamp och Samarbete. Fotbollsintresset återkommer i flera verk; vid utställningens öppning håller en matta av Jockum Nordström på att vävas i Märta Måås-Fjetterströms ateljé i Båstad, en abstrakt flossa i ull som berättar om barndomsminnen av spel med allehanda typer av bollar. Fotbollen är central även i Dan Wolgers verk, ett assemblage med den talande och tvetydiga titeln Extas. Boxning är en annan sport som inte utgör ett helt ovanligt tema inom konst, litteratur och film men i Thomas Wågströms fotografier från enkla träningslokaler skildras en annan sida än den gängse bilden av boxaren som en fighter. Här möter vi istället lågmälda och existentiella porträtt av äldre och yngre utövare av självförsvarets ädla konst. Sammantaget ger alla konstnärer i utställningen uttryck för personliga reflektioner som berör idrott och rörelse.

Denna första utställning i Konsthall 16, som för Tore Jonassons parallella intressen vidare, bidrar förhoppningsvis till att nya trådar vävs mellan skilda nätverk som kan berika varandra. Till Tores minne önskar vi mycket nöje med utställningen Idrottsminnen.

Ulrika Levén, curator

Scroll down for English text

Installationsvyer

When art and sports meet on the same playing field

Although the artists, musicians, philosophers and poets of antiquity often touched on various athletic aspects in their work, sports and art have historically been practised in separate arenas. When the Olympic Games were revived in Athens in 1896, however, the idea was raised of introducing prizes for the arts. But it was not until 1912 that medals for achievements in painting, sculpture, architecture, literature and music were introduced for the first time – at the Olympic Games in Stockholm. For a variety of reasons, the initiative was not well received either by the Swedish artist organisations or the sports community, but the so-called Art Competitions continued until 1948, and Sweden won two gold medals in the 30 years they existed. David Wallin for his painting On the Shores of Arild in Los Angeles in 1932, and Gustaf Nordahl for his bronze sculpture Tribute to Ling in London in 1948.

Today, sports and art have certain common denominators, revealing two worlds joined by shared issues that reflect the times we are living in. Social and political issues of gender and equality, identity and self-image, and the striving to overcome challenges and resistance are but a few examples. Basic themes, such as the body, movement or time are a few more. Like art, sports is a social phenomenon that influences society on many levels; from the individual and the collective, to the economy and politics.

The visual side of athletic activities, with their colours and codes, have long influenced designers, but artists have also taken an interest in different ways in the aesthetics, styles and psychology of sports. An example of the latter is Douglas Gordon and Philippe Parreno, and their film Zidane, a 21st Century Portrait (2016), a 95-minute, complex portrait of the legendary footballer Zinédine Zidane, which draws upon such disparate influences as classical portraits by Velázquez and Goya to Andy Warhol’s realtime film portraits. The film is as long as the match between Real Madrid and Villareal when the portrait was captured in Madrid in 2005. In the same way that art can include sports refe3rences, sports can incorporate artistic expression, sometimes to the extent that it is hard to distinguish one from the other, as in the case of dance, dressage or synchronised swimming. The interrelationship between sports and art, and the question of whether sports can be regarded as art, have long been discussed by sports philosophers in specialist magazines.

Tore A Jonasson had no problem reconciling his interests in sports and art. He was an avid athlete and art collector, and one testimony to his strong commitment to both fields is his foundation, which has given rise to Konsthall 16 and this exhibition. The title of the exhibition, Reminiscences of Sports, comes from one of the works featured in it, and sums up the focus of Tore A Jonasson’s life but also serves as a collective heading for the works in his collection. All of them relate directly or indirectly to sports, in tangible or more subtle terms. Ernst Billgren’s eponymously titled work shows a river of sports paraphernalia flowing past Stockholm Stadium, the world’s oldest Olympic arena that is still in use, built originally for the Olympic Games in 1912. Lena Cronqvist’s characteristic girls are busy with double skipping ropes, or “Double Dutch”, the official name of the international competition, which requires teamwork but can also cause quarrels. Two works by Maria Friberg: a three-metre tall photograph shows a man’s futile attempts to climb a pillar of sports goods, fettered by consumerism rather than being mobile. In the Film Commoncause, 300 velvet-covered basket balls roll down the stairs of the Nationalmuseum like an anonymous descending crowd. Charlotte Gyllenhammar’s work with the ambiguous title Unstable is a still from a film with the same title from the Royal Stables, conveying a sense of both control and instability. Based on his own interest in sports, Claes Jurander tells in a painting and a film of a magical football game he remembers from his youth, a match that had to stop due to heavy snowfall that made it impossible to continue playing, despite the heroic feats of the angelic players. A few key words in sports are illustrated in Assa Kauppi’s expressive sculptures of children: Camaraderie, Struggle and Teamwork. Football features in several works; at the time of the exhibition opening, a floss carpet by Jockum Nordström is being woven by Märta Måås-Fjetterströms ateljé in Båstad, with an abstract representation of childhood memories of ball games of all kinds. Football is also central to Dan Wolgers’ work, an assemblage with the telling and ambiguous title Ecstasy. Boxing is another sport that is not an entirely unusual subject in art, literature and film, but Thomas Wågström’s photographs from rugged gyms reveals a different side than the usual rendering of the boxer as a fighter. Instead, these are subtle and existential portraits of old and young practitioners of the noble art of self-defence. Altogether, the artists featured in this exhibition express personal reflections with links to sports and movement.

This first exhibition at Konsthall 16, highlighting the parallel interests of Tore A Jonasson, will hopefully contribute to creating new links between separate networks that could enrich one another. In memory of Tore, we hope that you will enjoy the exhibition Reminiscences of Sports.

Ulrika Levén, curator