Bragdernas parad

Bragdernas parad. Svenska Dagbladets Bragdmedalj 70 år (27/10 1995-31/1 1996)

1925 delades Svenska Dagbladets bragdmedalj ut för första gången. Priset gick till friidrottaren och häcklöparen Sten "Sten-Pelle" Pettersson som bragdåret var oslagbar i landskampssammanhang och dessutom vann sju SM.

Idén till Bragdguldet hämtades under första hälften av 1920-talet från Frankrike där det fanns en belöning för stora idrottsprestationer som kunde tilldelas såväl franska som utländska medborgare. Åren 1925-1927 utsågs medaljören genom omröstning bland Svenska Dagbladets läsare.

Bragdmedaljen är utan tvivel den förnämsta utmärkelsen en svensk idrottsprofil kan få och bragdmedaljörerna utgör en provkarta på det bästa svensk idrott erbjudit under tre kvarts sekel. Här finns givetvis Björn Borg och Ingemar Stenmark, Toini Gustafsson, Mora-Nisse, Ulrika Knape, VM-laget i fotboll och många fler.

När Bragdmedaljen skulle delas ut för 70:e gången passade Riksidrottsmuseet på att göra en utställning som med bilder, föremål och ljud illustrerade Bragdernas Parad. På utställningen visades föremål och medaljer från flera av våra största idrottprofiler.

Bragdmedaljörer

År Namn Idrott Motivering
1925 Sten "Sten-Pelle" Pettersson, 1902-1984 Friidrott, häcklöpning för sju svenskamästerskap, fem landskampssegrar och ett världsrekord
1926 Arne Borg, 1901-1987  Simning för en serie världsrekord
  Edvin Wide, 1896-1996  Friidrott, löpning för segern över Paavo Nurmi och världsrekordet påtvå engelska mil i Berlin
1927 Sven Salén, 1890-1969 Segling för segern i seglingen om guldpokalen i USA
1928 Per-Erik "Särna" Hedlund, 1897-1975  Längdåkning för femmilsguldet i St Moritz
1929 Gillis Grafström, 1893-1938  Konståkning för sin med elegans hemförda tredje VM-titel
  Sven Utterström, 1901-1979  Längdåkning för den första svenska femmilssegern iHolmenkollen
1930 Johan Richthoff, 1898-1983 Brottning för EM-guld i båda stilarna
1931 Sven Rydell, 1905-1975  Fotboll för avgörande insats i landskampen mot Danmark
1932 Ivar Johansson, 1903-1979  Brottning för de två OS-gulden i Los Angeles
1933 Sven "Sleven" Säfwenberg, 1898-1950 Bandy för lysande ledarskap av IFK Uppsalasbandylag
1934 Harald Andersson, 1907-1985 Friidrott, diskus för världsrekordet på 52.42
1935 Hans Drakenberg, 1901-1982 Fäktning för överraskande EM-seger i Lausanne
1936 Erik Larsson, 1912-1982  Längdåkning för sensationell OS-seger
1937 Torsten Ullman, 1908-1993 Pistolskytte för VM-segern i Helsingfors
1938 Björn Borg, f 1919 . Simning för de två EM-titlarna i London
1939 Sven Selånger, 1907-1992 Backhoppning för att som förste utlänning ha segrat iHolmenkollens backtävling
1940 Henry Kälarne, f 1912  Friidrott, löpning för världsrekordet på 3000 m
  Håkan Lidman, 1915-2000  Friidrott, häck 110 m för europeiskt rekord och 10landskampssegrar
1941 Alfred "Håsjö" Dahlqvist, 1914-1983 Längdåkning för VM-segern i Lahtis
1942 Gunder Hägg, f 1918 Friidrott, löpning, medeldistans för tio världsrekord under sammasäsong
1943 Arne Andersson, f 1917 Friidrott, löpning, medeldistans för sina världsrekord
1944 Nils "Mora-Nisse" Karlsson, f 1917 Längdåkning för den första SM-trippeln i Boden
1945 Claes Egnell, f 1916  Modern Femkamp för två SM vunna efter hård kamp för att komma i kapp efter svår skada
1946 Arvid "Starke Arvid" Andersson, f 1919 Tyngdlyftning för VM-segern i Paris, fjädervikt
1947 Gösta Frändfors, 1915-1973 Brottning för EM-segern i Prag
1948 Wille Grut, f 1914 Modern Femkamp för OS-guldet i London
1949 Gert Fredriksson, f 1919  Kanot för sin långa segerrad i kanotpaddling
1950 Lennart Bergelin, f 1925 Tennis för bragdvinsterna i DC-semifinalen mot Australien
1951 Rune Larsson, f 1924  Friidrott, häcklöpning 400 m för avgörande insats i landskampen mot Frankrike
1952 Walter Nyström, f 1915  Friidrott, löpning för sitt rekordlopp på 10 000 m
1953 Bertil Antonsson, f 1921 Brottning för VM-guldet och segern över Johannes Kotkas
1954 Bengt Nilsson, f 1934  Friidrott, höjdhopp för europeiskt rekord och EM-seger
1955 Sigge Eriksson, f 1930  Skridsko för segrarna i EM och VM, i Falun och Moskva
1956 Lars Hall, 1927-1991 Modern Femkamp för sin olympiska guldmedalj i modern femkamp i Melbourne
  Sixten Jernberg, f 1929  Skidor för guld och två silver i OS.
1957 Dan Waern, f 1933 Friidrott, löpning, medeldistans för fyra drömmilar, fem svenska rekord och sex landskampssegrar
1958 Richard Dahl, f 1933  Friidrott, höjdhopp för den sensationella EM-segern på Stadion
1959 Agne Simonsson, f 1935 Fotboll för den avgörande insatsen mot England på Wembley
1960 Jane Cederquist, f 1945 Simning för sin silvermedalj i Rom
1961 Ove Fundin, f 1933  Speedway för VM-segern i Malmö
  Sten "Storken" Lundin, f 1931 Motocross för sin totala VM-seger i 500 cc
1962 Assar Rönnlund, f 1935 Längdåkning för två VM, 15 km och stafetten i Zakopane, samt segern i Holmenkollens femmil
1963 Jonny Nilsson, f 1943 Skridsko för sin sensationella seger i skridsko-VM i Karuisawa
1964 Rolf Peterson, f 1944 Kanot för OS-segern i Tokyo
1965 Kjell Johansson, f 1946 Bordtennis för två EM-guld i Malmö
1966 Kurt Johansson, f 1914 Skytte för VM-seger och världsrekord i Wiesbaden
1967 Gösta "Fåglum" Pettersson, f 1940,
Sture Fåglum, 1942-1983,
Erik Fåglum, f 1944, 
Tomas Fåglum, f 1947 
Cykel för VM i lagtempo i Heerlen, Holland
1968 Toini Gustafsson, f 1938  Längdåkning för två olympiska skidguld och ett stafettsilver i Grenoble
1969 Ove Kindvall, f 1943 Fotboll för de två avgörande målet i VM-kvalet mot Frankrike på Råsunda
1970 Gunnar Larsson, f 1951 Simning för tre EM och två världsrekord i Barcelona
1971 Stellan Bengtsson, f 1952 Bordtennis för VM-segern i singel i Nagoya
1972 Ulrika Knape, f 1955 Simhopp för guld och silver i München
1973 Rolf Edling, f 1943 Fäktning för VM-guldet i Göteborg
1974 Björn Borg, f 1956 Tennis för att han så snabbt slagit sin in i världseliten i tennis och stannat kvar där
1975 Ingemar Stenmark, f 1956 Alpint för att han med stark vilja och koncentration nått positionen som världens främste
1976 Anders Gärderud, f 1946 Friidrott, löpning, hinder för att efter mångårig metodisk kamp ha nått sitt mål och vunnit olympisk guldmedalj på världsrekordtid
  Bernt Johansson, f 1953 Cykel för att han suveränt dominerade och med frejdig kamplust vann det olympiska linjeloppet
1977 Frank Andersson, f 1956 Brottning för det VM i brottning han hemförde med okuvlig segervilja och stor teknisk skicklighet
1978 Björn Borg, f 1956 Tennis för att genom en serie bragder ha befäst ställningen i världseliten
  Ingemar Stenmark, f 1956 Skidor för att genom en serie bragder ha befäst ställningen i världseliten
1979 Malmö FF
Jan Möller, Magnus Andersson, Ingemar Erlandsson, Tommy Hansson, Robert Prytz, Tore Cervin, Roy Andersson, Roland Andersson, Jan-Olof Kinnvall, Staffan Tapper, Kent Jönsson, Claes Malmberg, Anders Ljungberg, Tommy Andersson, Bo Larsson, Krister Kristensson, Mats Arvidsson samt tränaren Bob Houghton och MFF-hövdingen Eric Persson.
Fotboll för den serie av bragder som förde MFF som första svenska lag fram till finalen i europeiska mästarcupen i fotboll
1980 Thomas Wassberg, f 1980 Längdåkning för att med okuvlig segervilja ha hemfört OS-guld på 15 km och därutöver under samma säsong ha vunnit Holmenkollens 50 km och tre SM-titlar
1981 Annichen Kringstad, f 1960 Orientering för att under psykologiskt pressande omständigheter i hårdast tänkbara konkurrens och i ovan och tekniskt krävande terräng ha vunnit VM i orientering och därefter ha bidragit till segern i stafett-VM
1982 Mats Wilander, f 1964 Tennis för sin sensationella segerrad i de franska mästerskapen och visat sportmanship
1983 Håkan Carlqvist, f 1954 Motocross för den okuvliga energi som i en serie bragder lett fram till VM-titeln i motocrss 500 cc
1984 Gunde Svan, f 1962 Längåkning för en serie bragder som ställt honom i särklass inom skidåkningen, med de två OS-gulden och segern i världscupen som särskilda höjdpunkter
1985 Patrik Sjöberg, f 1965 Friidrott, höjdhopp för den serie bragder som hela hans fantastiska säsong inneburit med vinsterna i EM och VM inomhus samt världscupen som höjdpunkter
1986 Thomas Johansson, f 1962 Brottning för hans bragdfyllda seger i starkaste konkurrens
1987 Marie-Helene Östlund, f 1966 Längdåkning för VM-seger på 20 km i Oberstdorf, en bragd av högsta karat
  Ishockeylandslaget Tre Kronor: Peter Lindmark, Åke Lilljebjörn, Anders Eldebrink, Tommy Albelin, Mats Kihlström, Lars Karlsson, Peter Andersson, Robert Nordmark, Magnus Svensson, Håkan Loob, Tomas Sandström, Thom Eklund, Thomas Rundqvist, Matti Pauna, Mikael Andersson, Bengt-Åke Gustafsson, Peter Sundström, Jonas Bergqvist, Lars-Gunnar Pettersson, Håkan Södergren, Anders Carlsson, Lars Molin samt förbundskaptenerna Tommy Sandlin och Curt Lindström Ishockey för VM-segern i Wien, en bragd av högsta karat
1988 Tomas Gustafson, f 1959 Skridsko för två olympiska skrinnarguld och EM-titeln, höjdpunkter på en stor idrottslig karriär
1989 Bordtennislandslaget: 
JO Waldner, Mikael Appelgren, Jörgen Persson, Erik Lindh, Peter Karlsson
Bordtennis för den fantastiska VM-segern med finalen mot Kina som idrottshistorisk kulmen
1990 Stefan Edberg, f 1966 Tennis för den dramatiska vändningen i Wimbledon-finalen och för att han i hårdaste konkurrens har etablerat sig som tennisens världsetta
1991 Pernilla Wiberg, f 1970 Alpint för den sensationella VM-segern i storslalom, säkrad genom ett djärvt och skickligt andraåk
1992 JO Waldner, f 1965 Bordtennis för glansfull OS-seger, högsta elegans under hårdaste tryck
1993 Torgny Mogren, f 1963 Längdåkning för briljant VM-seger vunnen med utomordentlig viljekraft i svåraste läge

1994

Fotbollslandslaget:
Thomas Ravelli, Roland Nilsson, Patrik Andersson, Joachim Björklund, Roger Ljung, Jonas Thern, Stefan Schwarz, Tomas Brolin, Klas Ingesson, Håkan Mild, Henrik Larsson, Martin Dahlin, Kennet Andersson, Jesper Blomqvist, Pontus Kåmark, Stefan Rehn, Lars Eriksson, Anders Limpar, Magnus Erlingmark, Mikael Nilsson, Magnus Hedman, Teddy Lucic och förbundskapten Tommy Svensson
Fotboll för den fantastiska raden av bragder i VM, lyftet för en hel nation
  Annika Sörenstam, f 1971 Golf för oväntade och upprepade segrar, som nådda med briljans och precision gett henne ställningen som golfens världsetta

1996

Agneta Andersson, f 1961 och Susanne Gunnarsson, f 1964 Kanot för det olympiska kanotguldet, fenomenalt och framgångsrikt samarbete på högsta nivå

1997

Ludmila Engquist, f 1964 Friidrott, häcklöpning 100 m för hennes VM-seger i Aten, vunnen med glöd och precision i hårdaste konkurrens
1998 Handbollslandslaget;
Jan Stankiewicz, Thomas Sievertsson, Peter Gentzel, Magnus Wislander, Martin Boquist, Martin Frändesjö, Staffan Olsson, Magnus Andersson, Jocum Hanson-Vigerup, Pierre Thorsson, Ljubomir Vranjes, Stefan Lövgren, Johan Pettersson, Ola Lindgren, Andreas Larsson och förbundskapten Bengt Johansson
Handboll för strålande EM-seger, hemförd i hårdaste konkurrens i ett pressat läge
1999 Tony Rickardsson, f 1970 Speedway för sitt tredje VM-guld som var en magnifik höjdpunkt på en strapatsrik säsong, där underläge förvandlades till triumf
2000 Lars Frölander, f 1974 Simning makalös finish i maximal konkurrens, viljan blev till guld" i finalen på 100 m fjäril i OS i Sydney
2001 Per Elofsson, f 1977 Skidor för okuvligbeslutsamhet, stilfull gulddubbel i både klassisk och fri stil